Julkaistu: 28.11.2012

Ångrarna

Sue Lemström och Rabbe Smedlund. Foto Valtteri Kantanen.
Ångrarna är en storm av brännande frågor i två könskorrigerares livsberättelser.

År 2006 visades första gången den dokumentära teaterföreställningen Ångrarna på Stockholms stadsteater, i regi av Marcus Lindeen. Han hade tidigare gjort en radiointervju samt flera filmade intervjuer med de två gånger könskorrigerade männen Orlando och Mikael. På basen av det här materialet skrev han sedan pjäsen Ångrarna som nu visas på Svenska teatern i Helsingfors.

Det är radioteaterkänsla över föreställningen, så att texten med alla dess dimensioner får framträda tydligt. Situationen är enkel – de 60-åriga männen Mikael och Orlando träffas för att diskutera det som de har gemensamt: Att först ha könskorrigerat sig till kvinna för att därefter ångra sig och korrigera sig tillbaka till man. Den här djuplodande tematiken diskuterar de sakligt, med alla tillhörande detaljer. Pjäsen är träffande eftersom den underliggande tematiken om kön och sexualitet blir så personlig, med frågor för varje åskådare att finna sina egna svar på.

Sue Lemström är Orlando (tidigare Christina Margareta), klädd i lysande röd kostym med pärlor och paljetter samt ett dinglande örhänge. Rabbe Smedlund är Mikael (tidigare Mikaela) klädd i vardaglig skjorta med byxor. Aspekten av spel görs tydlig med förevisande av peruker samt löspenis och lösbröst. Också det blir en fråga till publiken: Är kön bara ett rollspel? Kropp och sexuell lust är ändå uttryck för vårt innersta, vad blir det för en konflikt?

Det här är brännande frågor som skådespelarna skickligt manövrerar oss runt i. Regissören Cris af Enehielm lyfter fram textens spänningar och ger utrymme för begrundan. Dialogen är vilddjur som ylande springer omkring under ytan: Vad betyder kön/könsroll för mig? Varför började de processen att byta kön? Vad innebär det att låta göra så drastiska operationer med sin kropp? Vad är det i att vara kvinna som är så eftertraktat? Och i att vara man? Vad är det att vara sann?

Orlando och Mikael är intresseväckande i sin öppenhet och i sina problemformuleringar. En dimension av föreställningen berör frågor om integritet och om ånger. Samtidigt kan man tänka på att båda personerna är i 60-årsåldern och därför kan tänkas ha fått sina uppfattningar om könsrollsgränser i ett mer ålderdomligt samhälle än vi har nu. Uppfattningar om gränser för könsroller är också delvis regionalt kopplade, på det sättet att t.ex. människor i vissa branscher i Helsingfors har större rörelsefrihet angående könsgränsöverskridningar än man har på landsbygden. Samhällets uppfattningar är det vi alla bygger på och förhoppningsvis utvecklar, hela tiden.

Det talas om androgynitet och sådana glidningar har säkert var och en som bryr sig om jämställdhet undersökt: Vad det är att försöka lösa upp de sociala indelningarna i uppfattningarna om kvinna och man. En ganska stor del av den indelningen är en fråga om mod: Vad är det att våga något nytt, överskrida sina egna bristers gränser? Mikaels vekhet är i det läget intressant: Han är ganska mycket som en typisk finlandssvensk man, och han ger insikten om att den vekheten använder flera som en härskarteknik gentemot närstående kvinnor.

En del av Orlandos livsberättelse handlar om att inte berätta sanningen, om att vara falsk - att ljuga. Trots att man kan förstå motivet så kvarstår det moraliska problemet om falskhet och bedrägeri, och kring det ämnet cirklar alla dimensioner av föreställningen, inklusive känslan av att vara lurad, insnärjd av illusioner.   

Ångrarna är mycket sevärd, utvecklande och omvälvande – den ger många nya tankar, insikter och perspektiv. Stort beröm till Svenska teatern som har insett sitt ansvar och vågat satsa på aktuellt frågeställande scenkonst.

Tiedot

Ångrarna

Premiär 17.11.2012

Svenska teatern (Norra esplanaden 2)

Manus: Marcus Lindeen

Bearbetning, regi, scenografi och dräkter: Cris af Enehielm

Ljudplanering: Cris af Enehielm, Anton Lindblom

Ljus: Tom Kumlin

Projiceringar: Anton Lindblom

Slutfilm: Jocke Levälampi

Skådespelare: Sue Lemström, Rabbe Smedlund

http://www.svenskateatern.fi