Julkaistu: 25.10.2012

Woyzeckmaterial

Bild Johatan Sundström.
Förtryckets mekanismer speglas mot etiska ställningstaganden.

Teater Viirus får gratuleras för sitt repertoarval: Genom föreställningen Woyzeckmaterial återkommer en samhällsanalytisk riktning som beklagligt länge har saknats på de finlandssvenska teatrarna. Som publik får vi innerligt hoppas att den linjen fortsätter och att andra teatrar kan följa med.

Teemu Mäki har anlitats som regissör och manusförfattare, tillsammans med koreografen Arja Tiili. Samarbetet är lyckat och regin granskar Georg Büchners välkända verk Woyzeck, om förtryckets mekanismer. Många perspektiv är möjliga på den texten, och också den här föreställningen är öppen för olika fokuseringsmöjligheter, men ändå med samhällskritisk grund.

Första delen utgör en serie nutidstolkningar med pjäsens personer och scener som grund, där speciellt dansscenerna är mycket intensiva och berörande.  Humor ingår som viktig krydda i föreställningen, t.ex. är det skönt att få skratta åt Hitler-Woyzeck i en ”översatt” filmsekvens som kritiserar teatervärldens stelnade hierarkier.

Maria Ahlroth gör den mångfacetterade Woyzeck i en sorts väktardräkt, medan Viktor Idman i minsta överbehärskade rörelse utstuderat spelar läkaren som är den utnyttjande kapitalisten. Pelle Heikkilä i vit peruk är den sprättiga tamburmajoren – alla gjorda till lättigenkännliga typer av vår tid. Som skickliga dansare har Eleni Pierides och Jenni Urpilainen anlitats och de spelar också frun Maria samt barnet. Lars Idman har gjort en snygg och följsam scenografi som väcker tankar, speciellt demonstrationsplakaten i andra akten.

Samtiden flimrar förbi i olika videosekvenser, som Occupy-demonstrationer och fruktansvärt djurplågeri. Andra akten blir både mer splittrad och mer tydlig i sin samhällsinriktning. Frågor ställs på olika plan av verket, vilket gör att åskådaren måste tänka efter för att få en helhetsuppfattning. Det är bra, för ett tema här är opolitiskhetens problematik – att inte bry sig om samtidens etiska strukturfrågor.

Frågan är: Vad får människor att engagera sig? Som avslutning prövas utskällning av publiken och frånsägande av (scen)konstens värde. I viss mån är det en provokation som lyckas, i den meningen att man verkligen övertygas om konstens centrala betydelse för upprätthållande av ett civiliserat samhälle. Känslor är viktiga, både på scenen och i verkligheten, både i relationer och som samhällsperspektiv.

Tiedot

Woyzeckmaterial

Premiär 12.10.2012

Teater Viirus (Sjötullsgatan 33)

Manus och regi: Teemu Mäki

Regi och koreografi: Arja Tiili

På scenen: Maria Ahlroth, Pelle Heikkilä, Viktor Idman, Eleni Pierides, Jenni Urpilainen

Scenografi och kostym: Lars Idman

Ljus: Ada Halonen

Musikarrangemang: Iiro Ollila

http://www.viirus.fi/