Julkaistu: 28.05.2009

Det förtrollade valvets hemlighet

En rolig och spännande äventyrstur på Sveaborg skapar inlevelse i platsens historia.

Att åka över till Sveaborg är att bege sig på en upptäcktsfärd i natur, kultur, krigiskhet, historia. Allt det här har använts när man skapat äventyrsturen för barn (och vuxna), Det förtrollade valvets hemlighet. Scenariot och skådespelarna byts ut varje år, även om uppbyggnaden förblir likartad, så det finns alltid något nytt att se och uppleva.

Idén är att barnen interaktivt ska få vara med och skapa berättelsen. Som vägledare på färden – som samtidigt är lite av en tidsresa till 1700-talet - har vi kammarfröken Rosalind som undrar om deltagarna vill ansluta sig till det hemliga sällskapet Gyllenmasken. Tillsammans ska vi bege oss iväg för att lösa gåtan om kungens borttappade ring. Det hela börjar raskt och fartfyllt så att deltagarna rycks med i mysteriet.

Skådespelarbesättningen varierar under sommaren – den här gången spelas Rosalind av Maria Udd medan Oskar Pöysti rusar in på spelplatsen som amiral Cronstedt. Tempot hålls genomgående och man ska vara beredd på att springa och klättra genom äventyret.

Efter en del till hovlivet hörande ceremonier får deltagarna äntligen möta den spralliga och tämligen fåfänga kung Gustav den tredje, för dagen spelad av Petter Kevin. Han är en kung som också har en lite sorgmodig sida, vilket visar sig passa bra då det gäller identifieringen med de olika personerna under äventyret. Oskar Pöysti i rollerna som Cronstedt, Linné och bödel bränner däremot på för fullt med mycket inlevelse och träffsäker komik och han bär därigenom upp spelet. Maria Udd som Rosalind får bra kontakt med barnen som ivrigt spelar med. En viss ojämnhet fanns nu i ensemblen, men en enhetlig stil hittas säkert under sommaren.

Särskilt början av turen har mycket gemensamt med tidigare års versioner och man börjar så smått undra om det alls ska komma något nytt. Manuset av Annina Holmberg visar sig ändå bjuda på riktig dramatik uppe på vallarna, med fäktning och allt. De gamla, kalla och dramatiskt mörka valven är sedan platsen för några spännande och avslutande scener. För att kunna hitta rätt väg är det bra att ha en ficklampa med sig; de flackande ljuseffekterna bidrar samtidigt till att höja stämningen.

Man kan också uppleva äventyrsspelet lite mer symboliskt, vilket Frank Skogs regi ger utrymme för: En gåta om skuld och förlåtelse ska utredas, och det sker i de kalla valven där grymma möjliga händelseutvecklingar antyds – för den som vill uppleva det så. Det här är ett ganska skickligt balanserande mellan tydlighet och lagom spänning: Mycket mer sådan dramapedagogik skulle behövas, där barn och ungdomar får möjlighet att bearbeta upplevelser av rädsla under trygga förhållanden.

Slutscenen väver samman de olika trådarna i spelet och alla blir nöjda medlemmar av det hemliga sällskapet där man inte får använda några namn. Den som är intresserad av historia kan också lockas att ta reda på mera om händelserna och personerna som presenterats här. Efteråt kan man undra vilken kungens reaktion skulle ha blivit om man genast i början sagt sig tillhöra den andra politiska åskådningen (mössorna). Kanske är det en fråga för andra att pröva? Kontakten med deltagarna fungerade överlag bra så man får tro att också den frågan skulle reda upp sig till slut.

Tiedot

Det förtrollade valvets hemlighet

Manuskript: Annina Holmberg
Regi: Frank Skog,
Dräkter: Sanna Pietilä Illustrering: Liisa Kallio
Producent, historiska materialet: Samfumd Ehrensvärd
Skådespelare: Sofia Koski, Mervi Takatalo, Maria Udd, Viktor Idman, Petter Kevin, Willehard Korander, Oskar Pöysti, Matti Raita