Julkaistu: 19.03.2009

Villans hemlighet

Villans hemlighet är ett interaktivt, stämningsmättat äventyr kring varandets kärna och sociala roller.

Promenaden från Nordsjös metrostation längs Vithällsvägen fram till Villa Lill Kallvik bygger upp förväntningarna inför kvällens föreställning. Snön knarrar under fötterna medan amn tänker på att det har utlovats en dansartad perfomance utan tal och med död/förgänglighet som tema. Mycket spännande kan tänkas hända bland dessa kvinnor från olika tider.

Efter att man hängt av sig kappan blir man anvisad att gå till spelsalen via ett sidorum. I sidorummet finns en målning, ett uppstoppat vildsvin och på en smal säng ligger en kvinna bland jord och rötter och föreställer ett lik. Man darrar till, men samlar ihop sitt mod och fortsätter in till salen där spelet ska äga rum. Där finns små runda bord, kaffekoppar på dem och stolar draperade i vitt lakanstyg.

Förväntningarna byggs upp ytterliggare medan vi åskådare sitter och försiktigt tittar på varandra och undrar vad allt det här egentligen ska leda till.
Salen har ett stort, rundat fönster ut mot parken. I mitten finns ett bord med fyra stolar runtom. På en av stolarna sitter en kvinna klädd i svart, med ryggen vänd mot publiken. Vi väntar.

Så börjar ”liket” röra så smått på sina fötter som sticker ut utanför sängen. Långsamt, långsamt stiger kvinnan upp, börjar gå i sidorummet, kommer ut till oss i salen med glasartad blick och stapplande gång. Det är en häftig upplevelse – särskilt för den som nyligen varit med om en anhörigs död. Skillnaden mellan liv och död är uppenbarligen en linje som man inte vill att ska dallra särskilt mycket. Nu gör den ändå det.

Kvinnan snavar, faller ner på golvet. Under den gammaldags klänningen anas formerna av något som kanske ska vara ett speciellt, tidsenligt mode. Frågor tar form i våra huvuden.

En hand syns bakom en öppnad dörr, en fot. En kvinna i liten svart 60-talsklänning springer fram med lustig, liksom skuttande gång. Hon har ett märke i pannan, är kanske skjuten?

Ute i parken syns någon gå mellan träden. Man vet inte om det hör till föreställningen eller bara är någon som är lite nyfiken på vad som försiggår i huset.

Till slut klär kvinnan som sitter vid bordet på sig ett par kängor och tar några danssteg mot oss. Hon har svart pageperuk och ser i allt ut som en docka. Docklikheten framhävs av de små stegen fram till dörren där hon stannar.
Frågorna hopar sig, fler och fler. Samtidigt får man tillfälle att projicera element ur sitt eget liv och jag på dessa tysta kvinnor. Liljorna på bordet sänder ut en doft av lyx och förruttnelse som hänger tung över oss alla.

Jag uppfattar perspektiv på kvinnovarandet, olika slags inspärrande kvinnoroller. Men spelet ställer frågor, undviker det alltför entydiga eller programmatiska. En del frågor fortsätter att leva kvar. Det bästa är stämningen – den gör att man får kontakt med djupa själsskikt, känslor som annars hålls dolda får tillfälle att komma fram, synas. Synliggöras. Därför är det lite störande när vänner till skådespelarna ibland fnissar till.

Efter vad man kan kalla presentationer serveras vi då kaffe med tilltugg, stämningen byts eller bryts; kaffedrickandet blir som ett skikt ovanpå det vi nyss upplevde. Också de fyra kvinnorna vid fönsterbordet dricker kaffe på var sitt utstuderade vis. Vi blir delaktiga, på ett underfundigt vis.

En av många intressanta aspekter här är att Villans hemlighet faktiskt vågar sig in på det hemska, det obehagliga, det ofta dolda. Sådant hör till ovnaligheterna i teater på svenska. Dessutom är det här faktiskt en allspråklig föreställning, eftersom inget ord yttras. Avslutningsmeddelandet kan man också tänka sig att kunde ha varit flerspråkigt, så att en helhet bildas, från början till slut. Villa Lill Kallvik är absolut värd ett besök, här finns mycket nytt, mycket gammalt och mycket spännande.

Tiedot

Villans hemlighet

Premiär 11.3.2009 i Villa Lill Kallvik, Pimpinellrosgränden 5, Nordsjö
Manus & förverkligande: Freja Appelgren, Malin Kivelä, Åsa Nybo, Hannele Mikaela Taivassalo
Målningar: Hanna Westerberg
Konstnärlig handledning: Liisa Pentti
Ljud: Jens von Weissenberg
Mask: Kaisa Pätilä samt Emilia Nykänen, Jennie Ekström
Foto: Katarina Koch
Grafik: Mia Kivinen
Ljud- och ljuskörning: Linda Sundberg