Julkaistu: 10.01.2008

Prins Enok – Prins Sessan

Prins Enok – Prins Sessan är en rolig och interaktiv pjäs om könsroller och äventyr i sagans värld för barn i åldern 3-6 år.

Barnen får sitta precis vid scenen och skådespelarna börjar pedagogiskt med att förklara varför ljuset släcks. Över huvudtaget genomsyras föreställningen av god kontakt mellan skådespelarna och barnen i publiken. Detta är mycket positivt och grundläggande med tanke på att föreställningen riktar sig till barn i dagisåldern. Den hurtiga lekledarrollen kombinerad med skådespeleri kan vara en nog så krävande uppgift som här fullföljs med stil. Endast i någon scen har regissören Jonte Ramsten valt att låta berättelsen gå före den pedagogiskt interaktiva hållningen, men sådana val kan bli nödvändiga för att skapa en sammanhängande berättelse.

Manuset, av Sonja Ahlfors och arbetsgruppen, bygger på sagornas traditionella prinsessroller, men här i könsrollsutforskande och frågeställande tappning. Också annars har man plockat upp frågor och känslor som är aktuella för barn i just den åldern, vilket visar på den välfungerande pedagogiska målsättningen som helhet. Prinsessan slutar alltså att vänta på att prinsen ska komma och rädda henne - i stället beger hon sig iväg för att rädda den tillfångatagna prinsen, med olika strapatser på vägen. Hon sägs vara en annorlunda prinsessa, en som tycker om att spela fotboll, som kan både spotta långt och prutta på beställning. Gärna hade man sett att man på scen också hade gestaltat något av de här intressena, då hade ifrågasättandet haft ännu mera kraft.

Joanna Wingren som prinsessan och Åsa Wallenius som bland annat draken och fiskaren agerar med inlevelse och energi. Det är en rolig föreställning, med småroliga ordlekar också för de vuxna. Fiffigt är det att behandla sådant som rädsla och mod genom t.ex. konkret upplevelse av mörker, men i trygghet. Ett och annat kunde man ju tänka sig att för en vuxen könsrollsfunderande publik skulle behandlas annorlunda, t.ex. nödvändigheten av att befrias från det prinsesslika förhöjandet av kvinnounderkastelsen – och slänga kronan. Men för barnen är det säkert bra att ha kvar sagoelementen och behålla metaforiken ända till slut.

Det är alltså möjligt att se föreställningen som en äventyrsberättelse i sagoform – könsrollsproblematiken finns där för den som vill se den. Men just för dagispersonal och barn i målgruppsåldern är det mycket viktigt att uppmärksamma hur uppfattningar om könsroller faktiskt påverkar oss redan i ett tidigt skede. Föreställningen är därför en bra utgångspunkt för diskussion både för barn, föräldrar och personal. Folkhälsan ordnar dessutom ett antal seminarier i anslutning till temat för den som är intresserad.

Tiedot

Blaue Frau: Prins Enok – Prins Sessan

Urpremiär på Rastis 9.12.2007
Regi: Jonte Ramsten
Manus: Sonja Ahlfors & arbetsgruppen
Scenografi & kostym: Riina Ahonen
På scen: Åsa Wallenius & Joanna Wingren
Speldagar på Svenska Teatern 16.1.-14.3.2008
www.svenskateatern.fi/sve/prinsenokprinssessan