Julkaistu: 24.01.2008

Janne Kubik

En mustig och mångfacetterad tolkning av Janne Kubik visas på Universum, med mycket musik.

I mörkret sitter vi och hör spridda toner, så går ljuset upp och skådespelarna syns i olika hörn av scenen spelande på sina instrument. Efter en stund får vi veta vad det handlar om: Det är Elmer Diktonius första och sista försök som kompositör, som fick så negativ kritik att han bytte bana till författarens. Och så börjar historien om Janne Kubik.

Rollen som Janne Kubik växlar mellan de olika skådespelarna och i den första scenen är det Jessica Grabowsky som gestaltar den ganska ynkliga rödgardisten på vakt. Svårt är det redan att säga ordet ’revolution’ – det blir delat i ’revo’ – och så ’lution’. Genom att rollen växlar mellan olika skådespelare kommer Janne Kubiks olika sidor tydligt fram.

Scengolvet är häftigt målat i rött med bilder av råttor som springer mot mitten och en stor röd stege till höger. Bakom finns sedan träskivan med den utskurna kartan av Finland. Det hela ger starka intryck men på ett sånt sätt att åtminstone inte jag direkt kan tolka alla delarna till en helhet. Samma tendens gäller texten och framförandet: det ger starka intryck, ibland glimmar sammanhangen fram, men andra gånger förblir det mer dunkelt.

Elmer Diktonius använder ett språk som kör direkt på och är vad man kan kalla hårdkokt, ”ett träsnitt i ord” som undertiteln lyder. Språket blir nyskapande och får fram aspekter av verkligheten som annars förblir dolda, men tvingar också till fördjupning som ibland får drag av rebuslösande. Det här kommer också fram på scenen, med de frodigt omväxlande scenerna, som är ett urval av berättelserna i Diktonius text. Mycket blir tydligare i scenframställningen, till exempel berättelsen om pojken i fånglägret som får sin arm avbruten eller monologen av Einari Kosonen – för att inte tala om hästscenen, med de nakna männen på scenen. Med tanke på att handlingen är så pass uppbruten kan det nog vara idé att ha bekantat sig lite med texten i förväg, också för att få ett grepp om stilen. Men det är fräscht med teater som utmanar intellektuellt och emotionellt, särskilt med tanke på den vanliga färdigtuggade standarden.

Tempot är på premiären ibland lite släpigt där man väntar sig rappare tag, men mot slutet hittas formen. Föreställningen lyfter fram det moraliska djupet i texten, så att tolkningen blir inte bara Finlands självständighetskamp utan också den enskilda människans, eller här kanske snarast mannens. Ändå tycks kvinnorna i föreställningen få mycket plats – även om de är färre i antal – och en aspekt av jämställdhet tycks finnas med i tolkningen. Sången och musiken är en betydande del av föreställningen och instrumenten uttrycker rollerna. Det är spännande och ger föreställningen färg och djup.

Tiedot

Janne Kubik

Premiär på Universum den 10.1.2008
Text: Elmer Diktonius
Dramatisering och regi:Juha Hurme
Scenografi: Markku Hernetkoski
I rollerna: Jessica Grabowsky, Markus Riuttu, Maria Ahlroth, Niklas Groundstroem, Paul Holländer, Robert Kock